Han var charmig gav mig uppmärksamhet. Jag var ”blind” jag trodde att det var äkta kärlek. I sakta mak tog han kontroll över mitt liv. Jag tappade kontakten med mina vänner, ocksÃ¥ delvis med min familj. Mitt glada jag försvann, jag blev till en zombi. Tyst…hade ingen egen vilja. Han förde mig till tex. gymmet, väntade pÃ¥ mig utanför arbetet. Hade total kontroll över mig. Sen övergick det ocksÃ¥ till fysisk vÃ¥ld, alltid efterÃ¥t var han Ã¥ngersam sa att inte händer igen. Det hände igen och igen, blev värre och värre. Han försökte alltid efterÃ¥t skylla allt pÃ¥ mig eller ge presentar.

Jag kunde andas

Till sist fick jag nog förstod det när han var bortrest i tvÃ¥ veckor. Jag kunde andas… 7.5.16 är det tvÃ¥ Ã¥r sen han försvann ur mitt liv. Det ska jag fira…mellan kommer bakslag men är lycklig att det är över. Kram var rädda om er.